dude, i'm joss

Så trött jag blir. Jag antar att du gör som du vill. Men du vet vad jag vill iaf, ha det i åtanke åtminstånde.
Just nu, vet jag seriöst inte vem eller vilka som är äkta. Inte pga det som hände nyligen, utan andra tankar, andra händelser.
Jag antar att jag är en väldigt krävande person som behöver ständigt bevis på att folk i min omgivning tycker om mig, och tyvärr får jag inte det. Inte så att jag märker det, iaf.. Och nej, jag söker ingen sympati. Behöver bara skriva av mig.
Jag vet att jag låter självisk, but I can't help it. Finns inte så många sätt att beskriva det på.

Jag vet att jag nu kommer låta som en liten tycka-synd-om-sig-själv-emo-flicka-som-inte-har-något-liv, men whatevaH. Tankar som tankar, åsikter som åsikter.

Livet går inte så bra som det kanske verkar. Visst har det sina fina stunder, men det är ingen som anar hur Josefin är bakom fasaden av glädje, hur Josefin är och mår utan den dära skyddande muren mot all världens ondska.
Det är ingen som har en blekaste aning om vad hon har gått igenom och vad hon går igenom.
Det är ingen som har en blekaste aning om hur arg hon är på sig själv. Rasande. Förbannad. Ilskan nästan väller över, och det går ut över folk i hennes omgivning. Hon orkar inte, hon klarar inte av alla förväntningar. Men hon försöker stå på sig, hon vill så gärna. Men motivationen håller på att ta slut. Överanvänd. Hon kan inte finna vägen tillbaka.
Jag är ledsen att behöva säga det, men det är inte många av hennes leenden som är särskilt äkta, och hon hatar det.
Det är ingen som har en aning om att hennes perfekta mur håller på att falla ner till marken.

Dagens tankar, ur min alldeles egna lilla fettoskalle :).