dude, i'm joss

(varning för långt inlägg)
sitter och lyssnar på låt & låt & låt och filosoferar.
funderar på det mesta, tankarna springer iväg, som vanligt.

   tankarna springer iväg till alla känslor jag har.
det är jul snart, för er som detta har undgått.
och för mig symboliserar julen glädje, kärlek och gemensamhet.
tre väldigt viktiga faktorer i mitt liv, som jag just nu känner att jag inte har.

   jag hade det under en väldigt lång tid, men de försvann,
flydde från mitt hjärta och sprang iväg åt andra håll, långt ifrån mig.
jag trodde jag fann dem igen, men ack så fel jag hade

   person1. lång tid eller kort tid, det vi hade var annorlunda. och jag
tror att det hade kunnat bli bäst, om inte omständigheterna hade tagit
över våra huvuden och våra sinnen. allt sårade mig, mer än du kan ana.
   du sa de dära tre orden till mig. och även om du kanske inte var i det
allra bästa tillstånd, så kom de dära orden någonstans ifrån. i vilket
"tillstånd" man än är i, finns det alltid en bakgrund till det man
slänger ur sig.                  att veta detta har hjälpt mig något otroligt genom allt.

   person2. du är den person som känner mig bäst, som läser mig som
en öppen bok. och trots bristen på kontakt, och mina personlighets-
förändringar vet jag att du fortfarande gör det. det må vara läskigt, men
ändå en befrielse. att det i alla fall finns en person som älskar mig exakt
för den jag är.
   men det jag inte står ut med, är hur jag har sårat dig. den person som
under så lång tid betydde allt för mig, som jag hade kunnat ge hela världen,
som jag hade kunnat hålla i mina armar i all evighet.
   det gör ont i mig, när jag vet att du fortfarande kan gråta över något jag
har orsakat.

men nu.. inte för att glömma
   person3. du var under 2år en utav mina absoluta bästa vänner.
och om jag har delat mycket med de ovanstående, är det inget mot
vad jag har delat med dig. jag är ledsen för allt som har hänt, men
egentligen kan du inte klandra mig. det du gjorde mot mig var fegt
och elakt. men ändå kan jag inte låta bli att tänka tillbaka.
är det här verkligen värt det?
   det är den tanken som far runt i mitt huvud som en duracellkanin.
om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte hur eller vad jag ska göra.
jag vet inte om jag någonsin kommer kunna lita på dig igen. men i
denna stund, är jag redo att ge det ett försök.