thriller.
hoppsanhejsan, det känns som att det var hundra år sedan jag uppdaterade här senast. dock har det inte hänt så mycket på dessa hundra år. jag har ungefär bara fått reda på min klasslista, haha. :) det kommer nog bli rätt chill tillslut ändå! let's hope so anyway :) dock är det 30 tjejer och endast 1 kille.. och då kommer jag till frågan; HUR FAN SKA JAG KLARA MIG? jag går verkligen inte ihop med tjejer, tjejer hatar mig!! herrejistanens.. det här blir intressant.
jaja, i söndags var det som sagt filmkväll hos robin med johan sun schieder rebecca rasmus amanda och jakob. supertrevligt blev det :) spelade poker (jag & johan äger) och kollade på två skräckfilmer; prom night och the ruins. den sista var dock sjukt dålig, helt galet. skulle blivit slagg hos robin, men kom på att jag inte kunde pga mina älskade linser </3 rackarns.
igår stack jag till anna, längesen. träffade syster som också var här. syster stack hem och jag och anna gjorde pizza :) sedan begav vi oss ut på, vad jag anser, var världens jobbigaste promenad. bara uppförsbackar hela vägen hem, jag dog. när vi sedan kom hem stack vi till gullbrandstorp och hämtade mina pengar (dessutom har jag slarvat bort 80kr.. YES!!) och sedan stack vi till maxi och köpte chips och dipp :) kalasgott! det blev lite chill framför tvn innan vi satte oss vid datorn och dampade loss lite; anna gjorde tex hippiefrisyrer på mig, puss. jag tror bannemig att jag skulle passa som hippie, hahaha.
idag ska jag bara leka med syster, skulle träffat annie en runda i stan med men det får bli på måndag istället :)
nu ska jag gå och snoka runt lite på stures hemsida :)
[fix me in 45]
uppdatering 20.49:
Jag vet inte vad det är, jag antar att jag bara vill ha dig för mig själv. Du var min så länge, och nu är du ingenting till mig längre, fastän vi lovade varandra annat. Ingenting blev riktigt som jag planerade. Ingenting blev som sist. Det är inte roligt längre, det är inte kul alls. Det gör ont i mig. Riktigt jävla ont. Det känns som om någon sticker knivar in i mig och sakta vrider om bladen.
Tankarna bara springer runt i min skalle, de verkar aldrig riktigt tröttna på't. Och den enda slutsatsen jag kan komma fram till är att jag inte riktigt har kommit över allt, även fast jag så gärna vill. Jag behöver någon som säger till mig vad jag ska tycka och känna, för jag förstår inte vad mitt inre har att säga mig.
