dude, i'm joss

Fick ett mejl från far nyss.
"How you know that someone smells"

Ovillkorlig kärlek kallas det.

Jag har sagt det innan men tåls att sägas igen.
Min pappa är s-j-u-k.
Han sitter och kollar på denna och gråter av skratt.
Ptja. Nu förstår ni kanske varför jag blev som jag blev.

Jag: Tror jag ska sätta mig med geografiarbetet nu. Sista arbetet för i år!
Pappa: Christer Andreasson gillar detta.
J: Va?
P: Ja. Christer Andreasson gillar detta.
J: ??
P: Jag lät som facebook där.
J: HAHA.
P: Jag vill också ha en "gillar-inte"knapp.
J: Okej...
Tystnad
P: Jag tycker det är jättefjolligt att alla gillar allting hela tiden.

Telefonen ringer.

Jag direkt: FÖRLÅT, jag glömde säga att jag hann åka hem till mamma innan du kom hem.
Pappa: Jag märkte det.
Jag: Förlåt.
Pappa: Men nu fick jag ju inte se håret!
Jag: Nej, jag vet. Förlåt, igen.
Pappa: Jag är ju jättenyfiken.
Jag: Men jag kan lägga ut en bild på facebook.

Jag fascineras alltid lika mycket av hur tekniken tar över mer och mer.

Jag pluggar på för fullt medan pappa kommer in.

Pappa: Det är väl inte långt kvar till sommarlovet?
Jag: Njae, 4-5veckor kanske.
Pappa: Bra. Då slipper du det där och kan ladda batterierna.
Jag: Mjo, men jag kommer nog ta död på mig innan dess ska du se.
Pappa: Det gör du inte. Då får du stryk.

Det är ju tur att man har föräldrar som peppar en.

Jag och pappsen drog till City Gross för att handla.

Jag: Pappa, skulle jag kunna få en köttbit att grilla på lördag?
Pappa: Mja, det kan du väl få antar jag.
Jag: Tack så mycket!
Liten tystnad.
Pappa: Ska du inte ha sån.. eh.. vad heter det?
Jag: ?
Pappa: Men hallå! Du vet sån..?
Jag: Potatissallad?
Pappa: NEJ!!
Visar någon konstig rörelse med händerna.
Pappa: Sån.. Sås man lägger köttet i!
Jag: Haha, marinad? Var det det du inte kom på?
Pappa: Ja.. Jag säger då det, jag har Alzheimers Light.

Jag skickade den här bilden till pappa nyss.
Och som ni ser, så var jag ju inte världens mest slimaste bebis.

Pappa: Jag minns när den här bilden togs.
Jag: Jaså? Så gulligt!
Pappa: Ja, jag minns hur du gick och la dig under eken, helt stilla och bara kollade upp.
Jag: Aw, vad sött!
Pappa sitter och betraktar bilden. Mycket.
Pappa: Jag trodde du låg och kollade på den för du tyckte den var fin... Men nu när jag tänker efter så tror jag det var för att du inte kunde röra dig en meter.

den här kära barnungen ringde mig nyss..

Pappa: Du, unge.. Vad har du för planer i helgen?
Jag: Na, vet inte. Ska väl vara med the klung en dag tror jag.
P: Mhmmm.. Okej. För.. Det hade varit bra om du sov borta i helgen.
J: Jaha? Varför detta?
P: (väldigt generad) För..
Tystnad
P: För jag ska ha en dejt här hela helgen.
J: VA?
P: Mm... Och du vet... Huset är ju inte så stort, om man säger så.
Och precis DÄR fick jag reda på för tok för mycket om min kära faders planer.

Jag har nog världens mest mogna pappa.
Nu springer han runt och slår mig med ett par kalsonger och
slår med två grytlock och skrattar som en 5åring.
Kan ni förstå varför jag blev som jag blev?

Jag sitter och pluggar på som den trogna ledarskapare jag är (hah).

Jag: Pappa..
Pappa: Ja?
Jag: Du kanske är fel person att fråga, men gäller orden abstrakt och konkret bara substantiv?
Pappa: Inte vet väl jag.
Någon minut går.
Pappa: Jag tycker du har lite förutfattade meningar om mig.
Jag: Jaså?
Pappa: "Du kanske är fel person att fråga..." Pft.
Jag: Äh, du är min pappa. Du måste älska mig i vilket fall.
Pappa: Mm.. Tills vidare ja.

Är det så konstigt att jag tvekar? Jag tror inte ens min kära far gick ur grundskolan.

Jag och far sitter och pratar om att jag ska iväg till Ricki och kolla på Melodifestivalen på kvällen.

Pappa: Jag ska då inte titta ikväll i alla fall.
Jag: Varför?
Pappa: Hon som alltid får mig att stänga av radion är med.
Jag: Shirley Clamp?
Pappa: Mm...
En liten stund senare
Pappa: Nej, det programmet får bögarna ha för sig själva.

Jag öppnar en bild på pappa i photoshop.

Pappa: Men det är ju jag ju.
Jag: Ja.
Pappa: Vad ska du göra med den?
Jag: Jag ska göra om dig.
Tystnad.
Jag: Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Pappa: Nej, det är svårt att göra om en perfekt varelse.

Pappa: Vad önskar du dig i år?
Jag: Ingenting.
Pappa: Varför inte?
Jag: Det är ingen som har frågat vad jag vill ha. Jag kommer inte få något.
Pappa: Varför inte det nu då?
Jag: Nae, antagligen är det ingen som älskar mig i år.
Pappa: Jodå. Bara inte lika mycket som de andra.

Lite senare när jag har slått klart julklapparna till pappa.

Pappa: Ska vi öppna dem på tisdag?
Jag: Ja, det kan vi väl göra.
Pappa: Jag har faktiskt några klappar till dig med.
Jag: Åh, så du älskar mig ändå?
Pappa: Nja, inte lika mycket som förra året.